Tankarna har slagit mig om att om en månad befinner jag mig i New York. Känns sjukt som fan. Varken Boston eller New york har varigt några städer som jag haft på listan över ställen att åka till. Men det känns ändå sjukt ball ändå!
"Är du nervös?"
Hade jag räknat alla gånger jag fått den frågan så hade jag varit uppe i flera hundra gånger nu.
- Nej jag är inte nervös. Inte än. Inte för att åka och inte för att komma dit, och inte över att vara borta i ett år. Men det jag kan erkänna att jag är nervös över är att jag inte ska komma iväg.
Jag har aldrig varit rädd för att leva, aldrig varit rädd för att få matförgiftning av att slicka på en rulltrappa i Nordstan eller att dö av att kasta mig ur ett flygplan på 4000 m höjd eller att bli kidnappad och våldtagen när jag gått själv på stranden i turkarnas land.
Men ska jag vara helt ärlig så är jag nervös över att något ska hända och resulterar till att jag inte kan åka i maj. Det hindrar mig ju inte från att göra allt jag vill men det är nästan så att jag undermedvetet ber en bön till Herkules och ber honom skona mig för alla mina synder. Må du inte få mig än mr Hades.. något i den stilen. typ.
Sjukt konstigt för jag har aldrig reflekterat över vad det är jag sysslar med när jag ska iväg eller håller på med något ball typ. Men nu känns det som att jag lika gärna kan trilla i fritöserna och dö på jobbet i morgon eller drunkna i poolen nästa vecka. Känns som att jag kan dö av precis allting haha. Sjukt konstig känsla.
Men jag vill verkligen åka, jag vet inte hur länge jag velat det här och även om Hades bestämt sig att skicka liemannen efter mig så får han fan ta en kopp kaffe och chilla lite på det ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar