söndag 24 juni 2012

Död för ett ögonblick? nääe... Eller?

Dagen börjar nästan med att mamma kommer in och undrar och jag ska med på MCn till Landvetter för att säga hej då till min kusin som ska till Malta på språkresa. Morsan tyckte kusin skulle behöva lite pepp-talk från någon som varit med om det haha. Absolut tänkte jag, det var bara det att när jag ska springa ner och hämta hjälmen så tro fan att jag trillar från halva trappan och landar på något av dom sista precis typ där byxkanten börjar. I slutet av ryggen typ. Alltså det var fan länge sen jag fått så jävla ont. Jag flög upp och skrek, Slängde mej av någon anledning in i väggen för att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Landar på golvet och skrek som en massakrerad råtta! Mamma flyger fram med is och lillebror sitter med ögon stora som fotbollar haha! Trodde fan inte jag skulle kunna gå nåt mer i hela mitt liv. Tänkte på hur sjukt ledsen jag skulle bli om jag inte kunde hänga med på alla grejer i sommar men efter en stund lyckades jag resa på mej iallafall. Fy fan. Inget att rekommendera. Men nu mår jag bra gör för jävla ont när jag går bara. Känns som ett fett blåmärke som nästan inte syns bara.

Hur som helst lyckades vi åka och säga hej då. "HEJ DÅÅ ELLLAA!!" skriker mamma när kusin går upp till gaten. Hela flygplatsen vänder sej om och glor. "Vadå det är väl helt legitimt att säga hej då när man inte ska träffa någon på flera veckor" får hon ur sej då.. haha

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar