onsdag 17 oktober 2012

mitt utslag som jag nog borde döpa om blir både större och svulnar..

Ibland blir jag fan nästan kär i mänskligheten och sammanträffanden, kan till och med slänga in ordet "odet" så känner jag mej lite extra ball.

Det var en gång en janni som började jobba på donken. Det tog en vecka innan hennes handledare frågade "jaha har du bränt dej än då?" nääfan svarade janni as stolt i samma veva som hon lägger handen på grillen. Idag 2 år senare kan hon nästan inte räkna alla sina ärr på armar och händer. Däremot finns det ett "ärr/sår" som drar till sej blickar från fan månen! detta sår började på en storlek av 2x2 cm och blev sen aldrig mindre.. nej då för ett år senare så är det lika stort som hennes handflata.. Det är fult och det kliar som om gud hade haft pissemyror i pungen! det värsta är att det är så sjuuuukt skönt att klia. på riktigt.. SJuuuuukt skönt så det går ju inte sluta heller! och nu är det ganska många som tjatar på henne att hon måste kolla upp det.. (bara en salva till sen ringer jag de dumma läkarna)

denna lilla (långa) historia om jannis lilla (stora) sår slutar med att hon möter en kompis mamma på tåget.. (återigen tåget) och av en händelse kommer in på samtalet om hennes jobb. jag visar då upp min fina arm och frågar om råd och jag får följa med hem och få en salva som jag nu hoppas innerligt på! :D så sjukt jävla snällt av henne och jag blir helt värm i hjärtat haha!

Jag hade kunnat få det här inlägget nedskrivet i 1 mening men jag tycker om att skriva. så är det bara! hehe

jo just det.. nu har det nog spridit dej ennu mer.. jag kommer nog dö!? de kom på tal om malaria på rasten idag haha. sjukt ball att höra vad folk tror det kan vara.. gissa bajset typ?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar