JA här ligger jag i min säng under en filt och kvällsdrömmer om att få tröstäta lite choklad...
Varför?
Jo såhär då va...
Min v-mamma sa idag att "jag vill gärna prata med dig om det går snart" öööhm okeej. Va fan har jag gjort nu tänkte jag. Men sen förvånansvärt så gick ungarna ner i källaren och jag fick en liten stund till att prata med mina V-päron (vilket typ aldrig händer att jag kan prata med dom i lugn och ro). Så börjar hon med att säga hur mycket de tycker om mig och att jag verkligen gjort en enorm förändring med ungarna och att de är så mycket gladare nu och att allt flyter på och att de aldrig kunde lämna Owen ensam innan men att det går utan problem med mig och att hon aldrig kunde gå hemifrån på morgona utan att de fick slita ifrån Reid från henne typ. Och att hon tycker det är så skönt att slippa vara "hemmafru" utan bara kunna komma hem och få vara mamma för sina barn. Så jaa, de vill att jag förlänger med ett år. Hon ville inte ha ett svar av mig nu men hon ville att jag skulle tänka på saken.
Och hon berättade hur allt kommer se ut nästa år. Om jag inte förlänger så kommer de troligtvis inte att skaffa en till au pair efter mig men om jag förlänger så kommer Reid gå på samma skola som Owen och Charlie och det kommer innebära att min V-mamma tar hand om dom på morgonen och jag kommer inte börja för ens kl 3 på eftermiddagen då jag hämtar de från skolan och sen kommer jag väl jobba till max 6-7 kanske. (Daphne slutar 4 på dagarna)
Sååå... jag kommer ju typ inte behöva jobba någonting, jag har ett boende som jag trivs sjukt bra i, en underbar familj, Jag har en bil där mestadels av min bensin blir betald åt mig, fortsätta bo i USA, Bo i Hamilton där solen alltid lyser (bokstavligen, till skillnad från Sverige där det alltid är grått och mulet, Jag får en till sommar som troligtvis kommer vara ännu bättre än den som var, Daphne sa en himla massa ideer om vad jag skulle kunna göra på dagarna för att kunna sysselsätta mig, Tex Plugga! Det lät bara så himla bra!
Grejen är bara den att jag har ju ställt in mig på att bara vara här i ett år, Jag har ju sett fram emot att komma hem till sommaren i Sverige och träffa alla där igen, "ta tag i mitt liv", vilket jag inte kommer göra, däremot kommer jag bli tvungen till att skaffa ett nytt jobb och tjäna pengar, det är min svenska plan...
Okej jag trodde jag skulle ha mer anledningar till att flytta tillbaka till Sverige men jag kommer faktiskt inte på mycket mer än så..
Sen kan det bli väldigt påfrestande att bo med en annan familj ibland, Kan kan ju inte precis komma hem råfull och vingla upp för trappan, kan inte ta hem vem jag vill och kan inte precis gå omkring i morgonrock som jag gjorde i Sverige. Alla "regler" är ju bara till att respektera och gilla läget på. Men sen 2 år i Usa.. Min engelska kommer ju bli hur bra som helst haha. Och jag kommer ju inte precis få ett bättre jobb i Sverige. Detta är ju typ drömjobbet även om jag klagar på det haha. Jag kan bestämma om vi ska titta på tv hela dagarna eller om vi ska åka till lekparken en hel dag.. Du fattar grejen hopas jag. Här är det lite som att vardagen kommer langat på ett silvetfat medans sverige kommer langa arbetslösheten och brist på stålar och för mycket hemmaliggandes dagar. Och min lillebror. Asså jag ha typ redan panik nu över att han har växt så mycket och jag inte får se. Saknar honom hur mycket som helst.
Assåå, kommer ju behöva sova på den här saken i flera månader typ. Va faaaan.. egentligen är det ju allt annat än synd om mig hahha. Jag har ju typ alla valmöjligheter i världen känns det som men tankarna blir änna för många, och choklad kan man äta både som tröstkäk och happykäk.. öh!?
Aja.. nu är det sent och jag måste sova!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar